Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten
Ecigheten är alldeles för stor idag
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad
Werner Aspenström
__________________________________________
Daggmasken
Vem vördar daggmasken,
odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling
han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.
Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren,
den evige grålike bonden i jordens mull.
Harry Martinsson
__________________________________________
Strunt är strunt
och snus är snus,
om och i gyllene dosor.
Och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
Gustaf Fröding
__________________________________________
Det står en liten maskrospilt
bland andra maskrosgossar
i åkern där den vuxit vilt
och blommar så den blossar.
Den slagit ut sitt gula hår
och sina gröna fjäll.
För knoppen som sprack ut igår
blev blomma nu i kväll.
Nu står den stark och stolt och svälld
där i sitt maskrosland
och sträcker morsk sin lilla eld
mot solens heta brand.
Den skjuter upp så glad och stor,
men nedanför den står
en klen och sorgsen äldre bror
och fäller vita hår.
Så gäller för vart maskrosfrö
en ordning ingen rubbar:
Först blir de eld, så blir de snö,
och sedan gamla gubbar.
Inger Hagerup
__________________________________________
